SkrivaÄrMittLiv

 Det var mörkt. Man kunde knappt se längre i skogen. Det kändes läskigare, det är farligt tyst även fast vi är två personer här. Vi har varit här sedan 10:00 och nu är klockan förmodligen väldigt mycket då det är mörkt. Jag fattar inte hur ingen har kunnat hitta oss än. Har de ens letat, eller lämnade de bara. Kanske var det något som var planerat.  Skulle inte förvåna mig om den där förbannade killen ligger bakom det här.  ”Borde inte du veta hur man klarar sig i skogen på kvällen?” ”Vad får dig att tro det?” ”Du lever väl i en skog, eller har jag fel?” ”Varför skulle jag leva…” ”Dina kläder… de är ute.” ”Du är en idiot… vet du det?” ”Bara för att jag säger att det ser ut som att du…” ”Lämna mig ifred,” ”Jag skulle gjort det om det inte var så att vi är fast precis här,” Ibland så är han hopplös, han borde nog heta Tom istället för Tim. För ett tag sedan så skulle jag nog varit glad att det var han som var här, men det var då jag gillade honom. Nu inser jag hur dum han v...

 Det var en helt vanlig dag, jag var ensam som vanligt. Vissa kanske tycker att det är skönt, men det tycker inte jag. Fast jag har gjort det till en vana nu… Allt var tyst i klassrummet, det brukar inte vara så. I vanliga fall så brukar mina klasskamrater (främst killarna) stöka omkring.  Dörren till klassrummet öppnades, in kom en kille som hade den svarta luvan uppe. Man såg knappt hans ögon, det bruna håret var i vägen. ”Så klassen… idag har vi en ny kille i klassen. Du kan väl presentera dig själv.” ”Helst inte, jag vill bara sätta mig.” ”Okej… du kan sitta där,” läraren pekade upp åt mitt håll. Han vände sitt huvud mot mitt håll. Han började gå emot mig. ”Ja, så det där är Aldin. Jag hoppas ni gör så att han trivs.” Han satte sig ner bredvid mig och sträckte ut handen medans han log, men man kunde fortfarande inte se hans ögon. ”Hej, vad heter du?” ”Ellie,” jag tog hans hand och gav han ett leende som jag hoppas han såg. … Senare så vaknade jag mitt i natten då det var n...