Vägen till dig

 Allt var borta, exakt allt. Jag var den enda kvar, den enda på jorden eller iallafall här. Allt brann, allt var helt annorlunda, allt var förstört. Först trodde jag att allt var som helt vanligt men när jag gick ut så märkte jag att så var inte fallet. Allt var mörkt och kallt. I vanliga fall hade man hört fåglarnas vackra sång, men nu hör man bara lågorna från elden som finns runt om mig.

Jag packade allt som jag tyckte var viktigt och lämnade allt annat bakom mig. Jag gav mig iväg på jakten efter ett annat liv... någon annan måste det finnas jag kan inte vara den enda som överlevde.

Jag hade gått i en timme utan att hittat ett enda tecken på ett annat liv, gud vad tråkigt. Jag har jätte ont i mina fötter men har ingenstans att gå och ingen att vara med. Lite längre fram så märkte jag en affär, det kanske är bra för jag har ingen mat för det var helt tomt där jag tittade. Så min familj måste vara vid liv, för varför skulle annars maten vara slut från ingenstans. Om inte någon annan varit inne i huset, men då borde det varit öppet någonstans. 

Jag gick in i den stora rödfärgade affären med massa mat och plockade på mig all slags burk mat, grönsaker och dryck.

Jag hade precis tänkt lämna byggnaden när jag hörde ett läte. Det lät nästan som om någon hade ont så jag gick för att kolla vad ljudet kom ifrån. När jag kom fram så såg jag han, han låg klämd under ett fönster.

”Men herre gud, hur är det?” Frågade jag och lyfte på fönstret.

”Det är bra,” sa han och stönade.

”Vad hände?” Jag såg orolig på honom.

”Jag skulle hämta mat och så föll fönstret ner på mig,” han gnuggade sig i huvudet.

”Gick det bra?” 

”Ja, fick bara ett litet sår,” sa han med ett litet skratt.

”Bra då går jag,” sa jag nöjt.

…

Fortsättning följer